Pocket och pyssel

Jag blev så glad häromdagen när jag kom hem. Där låg ett sprängfullt paket och väntade på mig. Det sista i pocket och pyssel-utbytet. Du min hemliga bokvän, som inte är så hemlig längre, ska ha ett stort tack för alla de fina, omtänksamma paket du skickat! 

Det här sista... Åh! Ett garn i fina färger som kanske blir sockor – eller nåt helt annat. Det får ligga till sig lite. Samma färger som de små pärlorna. Jag har en idé för vad jag och Sprallinen ska kunna pyssla med dem. Tre små änglar som Sprallinen vill hänga över våra sängar. Ett häfte med roliga julkort. En bok av min favoritförfattare, ”Sista boken från Finistere” av Bodil Malmsten! Och så, guldklimpen i paketet. Boken som både jag och Sprallinen satt länge och bläddrade i. 

– Nu måste du göra kläder till mig, mamma. 

– Jag vill ha den här, och den här, och den här... 

Bara klänningar, för just nu är det bara klänningar som gäller. Men jag förstår henne, för de är verkligen fina. Allihop. Några av dem kommer att dyka upp på Tilde textil.

Semestertvång?

Det här med min projektanställning är lite intressant. Jag har verkligen fått inblick i vilken skillnad det är att vara anställd mot att vara företagare – och inbillar mig att jag lärt mig uppskatta båda formerna.

Till exempel har aldrig min chef på mitt företag beordrat mig att ta ut semester. Det har nu chefen på projektanställningen gjort. Anställningen går ut vid årsskiftet, fram till dess har jag 16 arbetsdagar kvar eftersom jag jobbar tre dagar i veckan. I går ombads jag ta ut mina 14 dagar. Hur tänkte hon då?

Det finns en anledning

Jag planerar. Tänker, räknar, skriver, funderar. Har hopp om att det blir bättre. Och stor sorg över att det inte varit bättre tidigare. Det finns en eller flera anledningar till tystnaden här. Men jag kommer tillbaka. Har saker att berätta och sånt jag vill få diskutera, även om just nu inte är rätt tid.

Under tiden kommer jag att köpa mer garn och använda kroknålen jag fick i ett av pysselpaketen. Det är alldeles utmärkt bra avkoppling! Kanske blir det ett tekniktäcke (för varför ska man hålla sig till de enkla sakerna?). Eller så räcker det att planera, tänka, räkna, skriva och fundera.

Note to self: Barn är alltid barn och vill inte bli bortglömda

Idag fick min dotter ett gulligt litet paket på posten från sina morföräldrar. Det är nämligen nalledagen. Att mina föräldrar har en dotter som fyller år just idag (nämligen jag) verkar passera obemärkt. I alla fall fanns inte minsta lilla kort eller paket i lådan. Får man bli lite ledsen då?

Att man aldrig lär sig

Samtidigt som jag håller på att skriva ett tack-sms till en vän som oroligt undrat om det inte blivit lite mycket för mig nu och uppmanar mig att försöka släppa något ringer telefonen. En annan vän. Undrar om jag möjligen kan språkgranska den rapport hon och hennes kolleger skrivit under en utbildning, innan rapporten lämnas in. Jag säger ja. Inte utan förbehåll, men ändå, ja. Idiot!

Påminnelse

Det här är utsikten från mitt rum på nya jobbet. Den gör mig glad!

(Nå, från ett av mina rum. Jag har ingen fast plats, ingen egen dator och ingen telefon. Men ändå. Jag har roliga, utmanande och intressanta uppgifter, fantastiska kolleger och dessutom vacker höstutsikt. Måste påminna mig om det när det är gråare...)

Present!

Min fina, men hemliga, bokvän har överträffat sig själv och mina förväntningar rejält. Igår damp det ner ett fullmatat paket i brevlådan med:

- Bodil Malmstens ”Kom och hälsa på mig om tusen år”

- två nystan garn i härliga färger som kanske ska få bli såna här sockor

- en jättefin anteckningsbok

- supersöta färgpennor.

De två sista sakerna var omtänksamt nog tänkt till Sprallinen. Hon blev själaglad!